Årets sista Carpe Diem fotografering med Ludvig

I december åkte jag till Alingsås för att träffa Ludvig 3 år och hans familj. Jag möts i dörren av en sprallig och glad liten kille. Det var i april 2016 som Ludvigs mamma upptäckte ett diffust åderbråck hos Ludvig. Hon kontaktade BVC för att få råd. Men det fanns inga lediga tider. Så hon fick vända sig till akutmottagningen på Alingsås lasarett. 
Det man inte visste då, var att det var en tumör stor som en grapefrukt som tryckte på ett blodkärl som orsakade åderbråcket.

Torsdagen den 7 april ringde en sköterska från Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Dem ville att  Ludvig skulle komma in genast! Där fick familjen veta att Ludvig hade drabbats av en tumör på vänster njure, en barncancerform som kallas nefroblastom eller som den kallas Wilms tumör.   

Ludvig plockar stolt fram sin egen doktorsväska. Väskan har han fått från sjukhuset. Ett bra sätt för barn att bearbeta alla undersökningar och sprutor.
Sex veckor lång förbehandling med cellgifter inleddes innan njuren och tumören opererades bort den 30 maj 2016.

En cancerdiagnos på ett barn drabbar hela familjen. Även storebror har varit orolig och rädd. Han har fått ett bra stöd från sjukhuset. Som på ett pedagogiskt och fint sätt berättade om sjukdomen och behandlingarna. Han är också välkommen att följa med så mycket han vill.
Ludvig hade metastaser på lungorna och därför blev behndlingstiden något längre. Behandlingen kan variera mellan en och nio månader.
Den första tiden gick ganska bra. Men under hösten har Ludvig blivit inlagd många gånger på grund av feber, ofta med isolering som följd. Ludvig är infektionskänslig på grund av cellgiftsbehandlingen.

Ludvig fick den sista behandlingen strax innan jul och tumören och metastaserna är borta! Våren ser ljus ut för Ludvig och hans familj! Framöver ska han börja med förskola och träffa kompisar. Det kommer fortfarande vara en del undersökningar och läkarbesök framöver för att kontrollera att tumören inte kommer tillbaks.

CArpe Diem fotografering med Malva 5 år

När jag träffar Malva och hennes familj i slutet av november. Så har det gått 1 ½ år sedan Malva påbörjade sin behandling mot sjukdomen ALL (akut lymfatisk leukemi) Samma dag som vi träffas så har Malva varit inne på sjukhuset och röntgat sin fot för att se så att det inte är något brutet. I somras bröt hon benet och var gipsad i många veckor. Cellgifter tillsammans med kortison i höga doser ger biverkningar som tex benskörhet.
 

Malva tillsamman med sin pappa.

Malva med familjen.

Malva var sjuk mycket under förra våren. När hon fick hög feber men inga andra symptom blev hon inlagd för provtagningar. Läkarna kom fram till att det mest troligt rörde sig om en blodförgiftning. Hon fick stanna kvar på sjukhuset i en vecka med antibiotikabehandling. Men den höga febern kom tillbaks efter 2 månader. Då blev Malva inlagd igen. Nu ville de göra ett benmärgsprov. Den 18 maj fick de beskedet att Malva hade drabbats av Leukemi.
Dagen efter beskedet så stod det en taxi klar att köra Malva och hennes föräldrar till Östra sjukhuset i Göteborg för att påbörja behandlingen mot leukemi.
Malvas föräldrar berättar att det är tufft att se sin annars glada och pigga tjej brytas ner av behandlingen. Hon slutade prata, skratta och även att gå. Det är som en mardröm som man bara vill vakna upp ifrån säger Malvas mamma.

Malva tillsammans med sin storasyster.(Bild)
Nu har Malva påbörjat underhållsfasen med cytostatika. Den perioden pågår under 1½ år. Medicineringen sker i tablettform och kan ges hemma. Så hon beräknas vara färdig behandlad nästa vinter. Den totala behandlingsperioden är 2 ½ år. Biverkningarna finns fortfarande. Illamående, kräkningar, huvudvärk och svårt att gå.
Om Malva får feber eller något annat tillstöter så måste de åka in till sjukhuset.
Man kan inte koppla av från cancern. Oron finns där hela tiden.

Malva tillsammans med hunden Lisa. (Bild)
Nu ska Malva börja vara på förskolan några dagar i veckan. För att få träffa kompisar. Hon är ju van att leka mycket ensam eftersom hon inte har kunnat träffa andra barn pga infektionsrisken. 
Bara en sådan enkel sak som att följa med till affären och handla är stort för Malva. Vi var försiktiga under den första behandlingstiden och ville inte utsätta henne för onödiga risker berättar föräldrarna. Man uppskattar det lilla i vardagen när man har ett svårt sjukt barn. Allt är inte så självklart längre.
 

TÄNK PÅ EN GÅVA TILL BARNCANCERFONDEN!
https://www.barncancerfonden.se

CARPE DIEM FOTografering med isabella 4 år

En vacker höstdag i slutet av oktober åker jag till Isabella och hennes familj i Kungälv utanför Göteborg.
För ca 1 år sedan började Isabella att kräkas intensivt. Flera olika läkare undersökte henne och alla misstänkte förstoppning. Men till sist gjordes det en utredning och det blev ett annat besked. Läkarna hade hittat en elakartad hjärntumör med metastaser! Att få ett sådant besked som förälder är fruktansvärt. Två dagar efter beskedet akutopererades Isabella av Sveriges främsta neurokirurger.

En vecka efter det tunga beskedet så föddes lillebror Alexander. Det var mycket känslor i omlopp just då. Både en fruktansvärd sorg och oro för Isabella. Men samtidigt glädje över nyfödde Alexander. Totalt kaos säger Isabellas föräldrar.

Snart efter operationen påbörjades cellgiftsbehandlingar under ca 6 månader samt 2 tuffa stamcellstransplantationer i total isolering. Stamcellstransplantationen behövdes för att hennes immunförsvar skulle återhämta sig. Detta räckte tyvärr inte utan de blev tvungna att stråla henne. Isabella hade möjlighet att få protonstrålning i Tyskland, vilket är mer skonsamt för små barn. Strålbehandlingen pågick i ca 2månader och var klar i slutet av juni. Sedan var det 2 månaders väntan på besked om att det verkar som att cancern är borta och att det med stor sannolikhet bara är döda cancerceller och ärr som syns. Det kommer att göras regelbundna undersökningar på Isabella under de kommande åren för att kontrollera att tumören inte börjar växa igen.

Isabella börjar få livsgnistan tillbaks efter drygt ett år av svåra behandlingar och mycket lidande. Isabellas mamma o pappa njuter av att börja känna igen sin spralliga tjej.

 Isabella börjar få orken tillbaks och har blivit av med både sondslang och CVK. Just nu är hon fri från sjukdom och smärta och njuter av att kunna vara hemma med sin familj.

Isabella & lillebror Alexander på altanen i höstsolen.
 

Läkarna vet inte hur mycket skada Isabellas kropp har tagit av strålningen, cytostatika och operationer. Det får tiden utvisa. Nu ska Isabella så smått få börja vara på förskolan igen och träffa sina kompisar och leka.

TÄNK PÅ EN GÅVA TILL BARNCANCERFONDEN

https://www.barncancerfonden.se

 

Carpe Diem Fotografering med Melvin

Idag har jag träffat lille Melvin 8 månader och hans familj. Vi har försökt att få till en fotografering några gånger tidigare. Men Melvin har varit infektionskänslig och vädret har varit mindre bra. Men idag skiner solen ikapp med Melvins underbara leende.

Melvin föddes med ett hjärtfel som kallas AVSD = Atrioventrikulär septum defekt. Det betyder att det är hål mellan hjärtats kamrar och förmak. Detta gör att hjärtat inte kan pumpa ut blodet som det ska och leder till hjärtsvikt. Melvin har också diagnosen Downs syndrom som oftast medför den här typen av missbildningar på hjärtat.

Melvins mamma Madeleine kände direkt att något var fel med honom när hon fick honom på bröstet efter förlossningen. Han var hängig och ögonen väldigt svullna. Läkarna gjorde undersökningar/tester. Det finns 20 olika kriterier för Downs syndrom. Uppfyller man 12 av dessa så ställs diagnosen. Nästan hälften av alla barn som föds med Downs syndrom har den här typen av missbildningar på hjärtat.

Melvin gosar med sin mamma.
Madeleine berättar att det var en omtumlande period efter Melvins födelse. Läkarna såg inte på ultraljudet att Melvin hade hjärtfel och Downs syndrom. Det gjordes ett specialist ultraljud i slutet av graviditeten och enligt läkaren så såg allt bra ut. Det var mycket oro innan Melvins hjärta kunde opereras. Men nu ser man att han mår så mycket bättre än innan operationen säger Madelenie. 

Det har varit en tuff tid för hela familjen innan Melvin kunde opereras. Eftersom han var infektionskänslig så fick systrarna vara hemma från förskolan i flera månader pga infektionsrisken. Det märks att dem avgudar sin lillebror. Melvin passar på att nypa sin syster i näsan när vi fotograferar dem tillsammans.
 

Melvin tilsammans med sin familj.

Här myser Melvin med pappa Jonathan.
Som det ser ut just nu så ska det räcka med den här operationen. Men man vet inte hur det blir i framtiden. Eventuellt kan man behöva göra ytterligare hjärtoperationer. Men just nu mår Melvin bra och är en glad liten bebis.

Tänk på en gåva till hjärtebarnen! http://www.hjartebarn.se

VACKRA ALBUM/FOLIO

Dessa vackra Album/Folios ska levereras till mina kunder. Jag är otroligt glad att jag har hittat en leverantör som har den kvalitet som jag önskar. Vill att mina kunder ska få det bästa.

Här är vackra Bal bilder förvarade i Foldern Trio 20x20mcm. Omslag i vackert linnetyg färg midnattsblå. Samma färg som i Malins vackra balklänning.

Album/Folio 31x31 cm färg Pebble i vackert linnetyg. Som passar fint till studentbilder.


Carpe diem fotografering med astrid 5 år.
 

Solen strålar och det är riktigt härligt vårväder när jag möter upp Astrid och hennes familj. Astrid är precis som 5 åringar är, fulla med energi och bus. Det som skiljer henne från andra 5 åringar är hennes utseende. Astrid föddes med en ovanlig ansiktsspalt som går upp i vänster ögonlock och som gjort att hon har mist sitt öga i fosterstadiet. Hon har även drabbats av Amniotic band syndrome. Som gjort att hon mist 8 fingrar och 3 tår. Första operationen var redan vid 3 månaders ålder och sedan dess har hon genomgått ca 40 operationer. Oftast för att byta ögonprotesen för att den ska trycka på skelettet när hon växer. Så att hon får ett så symetriskt ansikte som möjligt. Men Astrid har även genomgått flera andra operationer i munnen, händer och ögonlock. Många sjukhusbesök och smärtsamma ingrepp för en liten 5 åring.

Astrid är en fantastisk kämpe med mycket vilja och livslust.

Här är Astrid tillsammans med sin familj. Storasyster Elsa 7 år, mamma Kristin och pappa Jonas. Det är en tuff resa för hela familjen med sjukhusbesök och oro. Ingen operation/sövning är riskfri. Som förälder är det det jobbigt att se sitt barn genomgå alla undersökningar och smärtsamma operationer men även att hon ändrar sitt utseende.

Här visar Astrid stolt upp sina fingrar. Tidigare kunde hon inte greppa med dem. Men efter ett flertal operationer så kan hon nu göra det.

Astrid med sin syster Elsa

Läkarna kan inte svara på hur många operationer som är kvar för Astrid. Men ett ansikte växer tills man är 20 år. Så en operation som var lyckad vid 5 års ålder behöver troligen göras om vid 15 års ålder. Längre fram kommer ju Astrid att kunna vara med mer i besluten. Men än så länge är det föräldrarna tillsammans med läkarna som tar besluten. Nu är det mest det funktionella som åtgärdas så att Astrid kan få ett bättre tal och greppförmåga. 

Årets första Carpe diem fotogarfering

Igår träffade jag lille Maximillian 10 månader och hans fina familj. Max ligger på golvet med syrgas när jag kommer. Mamma Emma berättar att han behöver syrgas flera gånger per dag och även på nätterna. Emma märkte ganska tidigt att det var något som inte stämde med Max. Han var väldigt slö och svettades mycket säger hon. Det var först när Max drabbades av lunginflammation som utredningen tog fart på riktigt. Läkarna upptäckte att han hade en elakartad hjärntumör. Hur tar man som förälder emot ett sådant besked? Symtomen hade varit ganska difusa och hjärntumör var verkligen inte det man tänkte på säger Emma. Det kändes väldigt overkligt och man kunde inte förstå.

Max gillar sitt supersnöre. Skiner upp när han får syn på det. Vill hålla det själv. Mitt i detta kaos med ständiga läkarbesök, sjukhusvistelser och provtagningar. Så försöker de leva som en vanlig småbarns familj. Max har en storebror Julian som är 2 år. En busig kille som vill visa sitt rum och sina leksaker för mig. Sjukvården gör så mycket de kan för att Max ska kunna vara hemma istället för att vara inlagt på sjukhus. Julian har svårt med separationer eftersom det har blivit en hel del under densenaste tiden. Antingen är det mamma och Max som åker iväg eller pappa och Max. Inte lätt för en 2 åring att förstå varför.

Julian vill helst inte att Max ska vara med när vi ska fotografera. Han tycker att lillebror får tillräckligt med uppmärksamhet annars. Men efter en stund så får Max sitta brevid Julian i soffan. Sedan var Julian generös med pussar till hela familjen. Även lillebror fick flera stycken.

Max och Julian busar i soffan.

Max har svårt med andningen och behöver inhalera luftrörsvidgande mediciner var fjärde timma. Man vet inte om det beror på hjärntumören som påverkar andningen. Max har fått ca 10 behandlingar med cytostatika nu. Han återhämtar sig ganska bra efteråt säger föräldrarna. Vi får ta en dag i taget säger pappa Martin. Just nu vet vi inte hur Max svarar på den senaste behandligen och får se vad det visar. Därefter bestämmer läkarna när det blir dags för nästa behandling.

Max med sin familj. Familjen får hjälp av släktingar och vänner när det behövs. Så enkla saker som att gå på bio blir väldigt komplicerat. Man kan inte riktigt koppla av när man inte är hemma hos barnen säger Emma. Även om man vet att de har det bra så kan det ju tillstöta något med Max.

Max kan inte sitta utan stöd och är lite sen i motoriken på grund av sin sjukdom. Men när jag skulle fotografera honom så satt han helt själv. En stark kille. Jag lider verkligen med dessa familjer som drabbas av att deras barn får diagnosen cancer. Vilket helvete de får genomlida tillsammans med sina barn. Men man ska också veta att det forskas massor på detta område och det går framåt. Jag ser fram emot att träffa Max och hans familj igen. Då ska cancern vara besegrad. All kärlek och styrka till Max med famij. Skänk en gåva till SUPER SNÖRET Barncancerfonden.